När solens strålar träffar solcellerna uppstår elektrisk spänning mellan framsidan och baksidan av cellen. Metallkontakter tar upp laddningen och det bildas likström. Eftersom varje enskild solcell bara kan alstra en liten mängd ström, seriekopplar man solcellerna till solpaneler. Ofta används dock uttrycket ”solceller” när man egentligen syftar på hela enheten med solpaneler. För att elen ska kunna användas i fastigheten används en växelriktare som omvandlar likström till växelström.
De vanligaste solcellerna är gjorda av kristallint kisel. Poly- och monokristallina kiselsolceller står för cirka 95 procent av världsmarknaden. Det finns också tunnfilmssolceller som används bland annat på fasader.
En byggnad kan vara självförsörjande på el via sina solceller, men det vanligaste är att solcellerna utgör ett komplement till el från det vanliga elnätet. Mellan mars och oktober är produktionen av solel som högst. Solceller omvandlar cirka 10 – 15 procent av solenergin till el.
Standardstorleken på en solpanel är ungefär 1 x 1,6 meter.
